Vår coola bil

admin miljö, Semester

Vi har varit på bilsemester i Europa. Det finns mycket att skriva om det. Alldeles för mycket egentligen, svårt att veta var man ska börja?

Jag kan skriva att började resan från Umeå. Och att vi åkte ända till södra Kroatien.
Att vi åkte totalt 700 mil. Besökte åtta länder. Sov på 14 olika platser. Badade på massa stränder.

Jag kan också skriva om sättet vi färdades. En röd läcker Tesla med autopilot, superbra gps och AC (tack och lov, för det har varit varmt i sommar).

Men kanske ska jag skriva om det viktigaste. Att vi hade det så bra.
Verkligen så bra. Det vill jag skriva om. Det bör jag också skriva om.
Men inte för att skryta. Inte skryta om att vi hade det bra med vår snygga bil.

Utan understryka och hävda den tacksamhet jag känner för just detta. Att vi faktiskt kan åka på semesterresa. Vi kunde glida från land till land utan att avkrävas pass mer än någon enstaka gång. Ingen såg med misstänksamhet på oss och vår svenskregistrerade bil. Vi var ju bara en familj på semester och hade ett tryggt hem att åka tillbaka till när resan var slut.

Att resa på semester är härligt och nyttigt men inte en mänsklig rättighet. Leva i trygghet, ha en bostad och kunna äta sig mätt, det är det. Och jag tänker med sorg på alla dem som reser/flyr på dyra osäkra vis bara för att de vill ha just dessa basala rättigheter uppfyllda, men avvisas.
Och så jag. Som redan har allt.

Det förpliktigar!!!
Jag tycker faktiskt att det gör det!

Att inte flyga utan åka elbil gjorde mitt samvetet lite lättare. För trots att det finns en massa roligt att säga om vår coola bil, att den är snygg, tyst, accelererar fort, osv. – så är det inte särkilt viktigt för mig. Faktiskt ganska ointressant i sammanhanget. Däremot renheten. Hoppfullheten i att det faktiskt går att resa långt utan att släppa ut avgaser.

Det vill jag berätta om. Att det gick. Att vi såg att det var möjligt.

För vi har det så bra. Vi har allt. En miljö att värna och vårda. Utan den blir det inte mycket till semester alls. Nej inget alls i framtiden, faktiskt.

Flygets utsläpp känner vi till, men dess miljöpåverkan har känts lite abstrakt för mig, till i vintras när forskning visade hur många kvadratmeter is på Arktis som en flygresa faktiskt smälter. Flyger vi tur och retur till Thailand så smälter vi 7 kvadratmeter is i Arktis. Per person!

Kolla till exempel denna rysare till film. Så mycket is smälter din Thailandsresa.

Gränserna

admin Semester

Horisonten som en svag aning, en suddig gräns. Och så hettan som vilar över axlarna och svett som kliar. Sand mellan tårna och det är nu man borde bada, tänker jag. Doppa hela kroppen här och simma ut i Norra Kvarken.
Jag har aldrig ångrat ett bad.

Fast jag älskar kanske inte att bada. Dock älskar att ha badat. Och min karaktär har alltid varit god, jo faktiskt har den varit god. Är god ofta. Jag genomför det jag bestämt mig för. Tycker om att göra mig själv nöjd.

Men icke nu. Det tycks liksom inte räcka för mig längre. Jag behöver mer, mer hetta, ett ljummare hav än det jag har in på knuten. Jag behöver strandnära bastu.
Vattnet är för grunt här. Kanske behöver jag chockas. Inte förfrysa vaderna sakta…

Du är en badkruka, ropar barnen. Det stämmer.
Hoppas det inte går i arv säger de. Och badar.

Det har inte alltid varit så här med mig, berättar jag för dem. Ropar ut i havet. En gång i tiden var också jag en vilde i vågorna.

Johodu, du har alltid varit en fegis, säger de, retsamt.

Vi alla har rätt. För det slutgiltiga hände när de kom, när barnen kom. Efter första förlossningen, så tror jag att det var. Som om det knöt sig. Vaksamheten kom.
Efter det att jag fick barn det var då som mina gränser för smärta och onödigt obehag blev allt snävare ritade runt mig och min kropp. Min kropp ville inte ta risker, den hade mer än nog redan med det den måste utföra.
Jag som tidigare kunde glömma bort kroppen innan, skjuta upp mat och sömn. Inget av detta kan jag längre. Kanske är det bra…
Att gränser gör mig gott det är något som jag lärt mig det senaste året.

Frågan är bara var de ska dras.

När jag tänker tillbaka… det blev ju så gränslöst när jag blev mor. Kroppens gränser integriteten som upphörde först gentemot samhället och sjukvården och sedan naturligvis barnet. En kropp som tidigare också varit ganska tillgänglig, blev plötsligt som en allmän plats.

Jag behöver få den tillbaka. Jag måste återerövra den, tänker jag.

Mina barn är så stora nu, men kroppen minns hur det var, att pusha sig tänja ut sig för att räcka till, att lämna sina egna gränser.
Det är som att min kropp vande sig vid att inte känna efter.
Nu måste gränserna ritas om och återupptäckas.

Det är helt okej.

Så jag säger nej till bad fast jag vet att jag skulle må bra av ett. Vet inte hur det skulle gå till. Hur jag skulle förmå mig till det.

Vandrar åter…
tillbaka mot stranden.

Släppa tag

admin Rensa

För ett år sedan började jag rensa ut bland mina ägodelar. Ordentligt. För första gången på många år. Jag har inte behövt, inte riktigt lärt mig, för jag har haft plats för mycket.
Men så förstod jag hur dåligt jag mådde av att ha så mycket saker. Jag förstod det först efter jag börjat rensa ut. Hur mycket bättre jag mådde. Det gick inte att begripa det riktigt innan. Att mina saker ägde mig.

Idag har vi kört sommarens fjärde lass till tippen.
Ett lass fullt med gammalt ruttet myrätet trä och rostigt stängsel, bland annat.

Det låter ju kanske som helt värdelösa ägodelar. Men riktigt så enkelt är det inte. För i detta var nu övergivna projekt att ta farväl av. Detta är det svåraste för mig. Svårast att släppa taget om sådant som jag älskat.
När vi flyttade ut på landet hade jag två visioner. Att odla mina egna grönskaker och att ha höns. Jag ville bli mer och mer självförsörjande. Jag älskade att odla. Älskade att arbeta med händerna, jorden under naglarna… Och naturligtvis se hur det växte det jag sått.
Jag älskade att ha höns också. Att kunna plocka färska ägg. Att i gengäld bjuda hönsen på matrester och ogräs. Se dem må bra. Mest älskade jag när våra hönor sprätte runt fritt på gården. Att se deras olika personligheter. De var så roliga också. Jag gillade att prata med dem. Av dem fick jag alltid enkla svar på svåra frågor.

Nu har vi rivit både hönsgården och köksträdgården. Vi har inte hunnit med och inte orkat. Livet bytte riktning och vi fick inse det.

Så idag har jag lämnat, på tippen sörjt en liten smula. Men också varit stolt så tacksam för allt jag fick uppleva under den tid som var.

Blogga regelbundet?

admin Semester, Uncategorized

Det är fotbolls-VM och familj som klistrade vid teven. Colombia – England, slutskede. Vem blir Sveriges motståndare? Jag är med i fotbollsfebern, men inte så brydd, tänker på massa annat. Som till exempel att jag skulle kunna börja börja blogga mer regelbundet. Det funderar jag på, men varför bara fundera? Så jag tar upp datorn och börjar. Börjar blogga. Tänker på varför jag vill? Blogga? Jag känner lika stor del lust som motstånd, det är en bra utgångspunkt, kanske. Tror av någon anledning att det skulle vara bra för mig att dela med mig av mina tankar. Våga. Jag skriver mycket. Nästan varje dag, men delar sällan med mig av något. Skrivkrampen finns sällan, men delningskrampen (bra ord, som jag kom på just nu).

Jag minns tillbaka på hur jag var redan som barn, hur jag satt i klassrummet och ruvade på mina tankar, filade och filade på formuleringarna, gick djupare och djupare i resonemangen, men räckte sällan upp handen och sade något. När jag väl var färdig med mina tankar, så var det för sent, så jag fortsatte vara tyst. Vissa saker som jag tänkte på där i klassrummet minns jag fortfarande. Jag vill skriva om det, det ska jag göra i något kommande inlägg.
Nu vill jag skiva om sommar.
Sommar doftar gott. Vi är lediga. Vi har daglilja i trädgården, vi har blåklockor i dikena.
Det är sommar och jag tänker att jag har allt.
Oj nu gjorde Colombia mål i tilläggstid. Lite engagerad blir jag ändå. Det kan inte hjälpas.

Min hemsida

admin Uncategorized

Med jämna mellanrum behöver man möblera om och rensa ut. De senaste veckorna har jag gjort det -skruvat isär och byggt ihop. Städat upp, tagit bort, tappat bort, letat och återfunnit. Ibland har min till en början så fina hemsida sett gräslig ut och jag har ångrat mig flera gånger att jag påbörjat detta. Jag nördar lätt in i detaljer som typsnitt och nyanser. Jag beklagar verkligen om det varit rörigt här inne senaste tiden. Jag har inte ens vetat hur man sätter upp en sådan där skylt där det står typ omarbete pågår, välkommen tillbaka om den stund.

Nåväl nu har jag inför öppna dörrar sprättat upp och sytt ihop och lärt mig en hel massa om bygget. Har bytt bilder, färger och jag till sidor med nya tjänster och ny bok.
Ganska nöjd är jag nu.

Det är skönt att ha kontroll över sitt digitala livsutrymme.

Kika gärna runt!

Vinter/ vår 2018

admin Uncategorized

Onsdag 31 januari 14.00
Örnsköldsviks gymnasium

Onsdag 21 februari 19.00
Folkets hus Överklinten

Torsdag 1 mars 19.00
Piteå nya föreläsningsförening

Write Your Self och Social Innovation

admin Uncategorized

Write Your Self är ett av de exempel som kommer att presenteras på konferensen Social Innovation i Norr!
Här du får chans att utbyta erfarenheter och lära dig mer om nytänkande verksamheter, metoder, tjänster m.m. som bidrar till ett socialt hållbart samhälle. Konferensen vänder sig till alla intresserade inom civilsamhälle, myndigheter, akademi och näringsliv.

Plats: Piteå
Datum: 3 maj
Tid 10-16

Anmälan här: https://simplesignup.se/event/90620