Suicid & preventiv

Det är den 10 september. Det är den internationella suicidpreventiva dagen. Jag tänker på orden: suicid och preventiv och hur viktigt det är att de får hänga ihop.

Suicid är ett ord för en avsiktlig handling att ta sitt eget liv. Preventiv. Ja det betyder förhindra eller förebygga.

Det går att förebygga och förhindra självmord.  

År 1995, när min pappa tog sitt liv, så lärde jag mig något annat. Jag lärde mig att den som har bestämt sig för att ta sitt liv inte går att stoppa. Att krafterna är för starka och att vi aldrig hade kunnat förhindra det som skedde.

Kanske var det sagt i all välmening. Som ett annat sätt att säga: ”Det var inte ditt fel!” ”Du kunde inte ha gjort något annorlunda!”

En slags tröst. Ett sätt att lätta på de förlamande skuldkänslorna.

Men budskapet att självmord inte går att förhindra var ingen långsiktig tröst. Inom mig fanns en övertygelse om att pappas liv hade kunnat räddas. Inte av mig. Och inte då. Jag har försonats. Jag har förlåtit, så det handlar inte om det idag.

Jag minns att tanken på att det inte skulle gå att stoppa en människa som hade bestämt sig för att ta sitt liv satte sig som en skräck i mig och jag tror att det handlade om en risk för att passiviteten och likgiltigheten skulle ta över. Att jag bara skulle få finna mig i tanken på att vara så betydelselös för en annan människa. Bara tanken på den där kraften som plötsligt kunde ta över och att ingen skulle kunna göra något för att stoppa den. Bara den tanken på att finna sig i att det plötsligt bara skulle kunna hända igen.

Jag minns att jag också tänkte: Om de där krafterna tar över mig - skulle jag då inte kunna förhindra det? Skulle jag bara helt plötsligt kunna ta mitt liv? Skulle jag inte kunna prata med någon. Inte söka hjälp.

Varför tänkte jag så?

Jag var bara 19 år och en annan sak jag lärt mig om självmord var att det kunde ”smitta” och därför var samtal om självmord farliga. Att jag därför behövde gömma undan den del av min historia. För att skydda andra. I dag vet jag att samtalen inte är farliga. Tvärtom kan det vara viktigt att våga fråga och lyssna. Att tystnaden kan göra en människa sjuk.

Kraften i depressionen ska vi ta på allvar. Men det går att förhindra att människor tar sina liv. Det finns saker att göra - på många olika nivåer. Det är inte samtalen som är farliga utan tvärtom tystnaden. 

Så tacksam för att jag vet det idag.