Förlåtprojektet

St Mary and St Nicolas Church, iden engelska staden Spalding som vi stannade i några dagar under tågluffen sommaren 2024

Förlåtprojektet del 1.

Mina tankar har kretsat mycket runt förlåtelse den senaste tiden.

Vad betyder ordet förlåt? Vad menar vi när vi säger “förlåt”? Varför ska vi säga det? När? Hur?

Hur vet man att man vill be om förlåtelse? Och hur vet man att man förlåtit?

Detta lilla ord. Så vardagligt.

“Oj, förlåt, det var inte meningen?” … när jag råkar stöta till någon, när jag råkade ta fel väska, när jag råkade tränga mig, avbryta, ringa för tidigt, väcka någon som sov…

Eller:

“Förlåt, jag visste inte.” … när jag klev in i ett samtal med fel perspektiv. Sa något som jag önskar hade fått kunna landa på ett annat vis. När jag klampade på …

Att kunna säga förlåt. Jag har alltid tyckt att det är en viktig egenskap. Att kunna se sin och försöka ta ansvar för egen brist i något. Försöka ställa till rätta det som blev fel. Det är något jag försökt lära mina barn att göra också, men jag vet också samtidigt att det inte är något som man kan lära en annan männsika. Förlåt är något mycket privat och individuellt, inget som någon kan tvingas till eller avkrävas av en annan Samtidigt är förlåt och förlåtelse något som som sker och skapas i relation till en annan. Vi vet och känner när det sker, när vi vill säga förlåt eller vill förlåta någon annan som gjort oss illa.

Jag har kretsat runt ordet förlåt den senaste tiden. Orsaken är det projekt som jag och Elisabeth Widmark just nu jobbar med. Förlåtprojektet, kallar vi det.

Vår förra bok Vera vem? avslutas med just ordet “Förlåt.”

Vera vem? handlar om två barndomskompisar Vera och Nour som börjar i högstadiet och glider isär. Det får olika roller i klassen, olika status. Nour börjar hänga med en cool tjej som heter Emilia och upptäcker en ny sida av sig själv.

Vera däremot blir allt mer ensam. När hon börjar utsättat för kränkningar av en grupp killar i klassen, är det inget hon berättar om för Nour och inte för någon. Hon skäms kanske. Vet kanske inte riktigt var gränsen går. Vad man måste tåla. Var det ett skämt hon borde kunna skratta åt? Samtidigt förskjuts gränserna och Vera blir alltmer isolerad.

Nour lever i sin värld. Förstår sig kanske inte på Vera. Har fullt upp med sig själv och relationen till Emilia. Blir mer och mer osäker på hur hon ska kunna leva upp till den där nya coola personen hon tror att hon vill vara. Den som inte lägre är ett barn. Vera blir förknippad med den barnsliga sidan av henne, den hon vill dölja. Och det leder till att hon också beter sig illa mot Vera.

Nour börjar rannsaka sig själv. Hon skäms.

Boken slutar med ordet “Förlåt.”

Vem som säger det är oklart. Men jag tänker att det är Nour.

Men vad händer sedan?

Kan de försonas? Hur skulle det i så fall gå till?

Efter det att boken kommit ut besökte jag och Elisabeth många skolklasser som läst boken. Det hände ganska ofta att eleverna var särskilt intresserade av just slutet och - Förlåtet. De tänkte också att det var Nour och de undrade varför hon sa det till Vera. Trodde hon verkligen att Vera kunde förlåta henne? Var det inte naivt av Nour att tro det med tanke på hur hon betett sig? Eller var det kanske modigt gjort? Hur var det egentligen? Och hur skulle allt bli mellan dessa tjejer?

Det var så idén till “Förlåtprojektet” föddes.

Jag berättar mer om det i ett annat inlägg