Ute ur rummet

Jag är väl lite över 20 på bilden. Jag och min kompis Sara skapar klänningar. Vi ska ta bussen till Paris och bo där en sommar och sälja våra klänningar på en marknad.

Jag är ute på andra sidan.

Jo, jag lyckades faktiskt. Jag fick ihop den där berättelsen. Jag satt med alla bitar som jag skrivit fram genom åren. La ut dem på golvet i rummet. Rummet. Arbetsrummet. Gästrummet. Så gjorde jag.

I mars kommer min dotter hem och då ska hon bo där. Därför behövde jag passa på att utnyttja rummet för mitt manus. Det var en orsak till den deadline jag gett mig själv. Den sista januari skulle det vara klart.

Att få ihop det sista. Bli färdig med allt ofärdigt. Sy ihop det, få ihop trådarna. Fästa dem snyggt och hållbart. Hur svårt är inte det?

Packa ihop och gå vidare. Röra sig vidare.

Huvudpersonen Ylva i min roman kämpar med det.

I en scen är hon är fast i ett rum där hon inte vill vara. I det rummet är allt ofärdigt. Det är fullt av tygbitar som ska bli något vackert och viktigt. Klänningar. Hon vill inte vara kvar men kan inte ta sig vidare. Hur löser hon det?

Ungefär som Ylva har jag känt mig med mitt manus. Ylvas ofärdiga klänningar och min roman har haft vissa likheter.

Klänningar. Vad är det med klänningarna? Oj, det är mycket med klänningarna.

Jag skapar inte klänningar längre. Det var länge sedan jag sydde en klänning. Men det fanns en tid. Det var länge sedan men känns plötsligt ganska nära.

Jag hittade några bilder från den tiden i mitt liv då klänningar var centrala.

Jag och min kompis Sara bor tillammans i en lägenhet Uppsala. Vi älskar klänningar och vi håller på att skapa en kollektion som har fått namnet Hybris. Vi ska ta bussen till Paris där vi ska bo en sommar och försöka sälja våra skapelser. Det är många. Alla ska bli klara och alla ska med.

En klänning i teddy ska det bli. Tjockt material och svårt att sy i.

Hur många fick vi sålda? Hur blev det med allt?

Jag minns en spännande resa i alla fall. Och det där härliga i att hänge sig åt något så viktigt som klänningar.

Även om jag fått ihop romanens beståndsdelar så vet jag att det där med klänningarna fortfarande måste utvecklas. Jag behöver mer om klänningarna.

Kanske kan Sara hjälpa mig. Jag måste nog höra av mig till Sara känner jag. Jag gör det nu.